Arbetslöshet

Det finns de som tycker att A-kassan inte borde vara så hög så att det går att leva bra på den.
OM det var så att man sade upp sig själv från jobbet för att bara ligga i hängmattan eller göra det som bara är kul- då kan jag förstå argumentet.

MEN 98% har inte gjort det ! De har blivit uppsagda !
När någon har haft ett arbete (kanske inte världens roligast men ändå), har gått till jobbet, knegat på, varit lojal mot företaget (kanske det enda på orten),
planerat sitt liv efter det, haft drömmar om framtiden, köpt ett hus att bo i, sparat till
en semesterresa vartannat år, med glädje köpt julklappar till barnen varje jul -
då är det inte kul att bli uppsagd ! Det är som att dra undan mattan- hela ens värld kantrar !

Då tycker jag inte att man ska piska på den personen att söka femtioelva jobb om dagen
och hota med utförsäkring , medan man sänker ersättning till svältnivå.
Det är grymt, oskäligt, förnedrande, omänskligt.

Nu är det ju så att vi kan tackla detta olika, beroende på pengar på banken, rika föräldrar,
och hur efterfrågad man är på arbetsmarknaden, samt egna förutsättningar.
Men den hjälp vi behöver då är:
a)- att komma över chocken
b)- att känna att jag är värd något som MÄNNISKA ändå
c)- att känna att jag värdefulla arbetserfarenheter och kunskaper
d)- att få hjälp att se över min kompetens gentemot arbetsmarknaden
e)- att få möjlighet till utbildning
f) först när de stegen är klara kan vi söka nytt jobb med förnyat självförtroende och tillit

Nu är det ju så att en del kommer från a) till f) på en vecka utan hjälp,
men vi borde erbjuda den till alla.
Det är DET jag tycker en ny slags arbetsförmedling borde tillhandahålla.
Deras främsta mål borde vara att stödja och uppmuntra personen som kommer dit, och det tror jag inte de har något emot, dessutom finns redan all sådan kunskap där redan.
Så vill jag se ett medmänskligare samhälle.